Idag har jag som sagt tillbringat fem timmar på sportplanen och det var nog att uppleva gamla goda tider...

Jag mindes tillbaka när jag själv stod på startsträcket för 40 meter och var hur nervös som helst... hade på mej mina svarta short och mumintröjan och tossorna på fötterna... Kommer ihåg hur väldans snabb jag var och ingen kunde förstå hur jag sprang de tider jag sprang...

Idag kunde jag då konstatera att det är 12-13 år sedan jag stod på 40 meters sträcket... det är ju en evighet sedan...:( och så kom jag också fram till att ingen sprang i närheten av de tider jag presterade.... Så då tänkte jag också samma sak som många andra sa tidigare att de förstår inte hur jag kunde springa så snabbt...

Lite började det nog pirra i mina ben att börja igen... men jag vet inte... skulle man vara 9 år igen så skulle man ju inte fundera två gånger inte ens en halv gång...:P

Men vart är livet på väg?
Nu har 12 år gått såhär snabbt och jag tycker att livet har just börjat... det skulle kunna stanna upp nu!